- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
96

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyssnandet. Några betraktelser af Ellen Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kraf låg en djup symbol. Endast den, hvilken omkring
sig kan tysta, ej blott tillvarons yttre röster, utan
äfven sitt jag till en stilla lyssnare inför sitt själf,
endast den kan varda en framsynt rörande sitt eget
inre öde, en skattgräfvare i sina egna djup.

* *

*



Men äfven den, som lärt sig att andaktsfullt
förnimma naturens tusentungade tal; att lyssna till sin
egen själs och andra själars mångsträngade musik;
att urskilja ursprungsorden och framtidsorden ur
sorlet af forntidens och nutidens röster — denne har
dock icke lärt lyssnandets konst till fullo, ifall han ej
hör äfven den stämma, med hvilken det hvilande
hafvet, den vidspända stjärnhimlen, de ensliga
fjällvidderna, det stillade människohjärtat talar, den enda
stämma, hvars vältalighet aldrig tröttar: tystnadens.
Sant är diktarordet att vis blott är den, som kan tystna?n
förstå. Hörbarast talar tystnaden i naturen under
nattens svartaste timmar och under dagens hvitaste
solglöd. Hörbarast talar den äfven inom
människosjälen i sorgens midnattsmörker och i lyckans
middagsljus. Men äfven utanför sorgens eller lyckans område
kan människan höra tystnadens röst öfver alla andras,
när hon nöjer sig att vara idel öra och afstår att vara
en stämma, icke ens en stämma hvilken ställer frågor
till lifvets gåtor. Då vidgar sig själen till en
helgedom, under hvars stilla, stora hvalf — som i Vadstena
klosterkyrka — allt blir musik, så att äfven ett tungt
steg där ekar som orgelbrus och ett hvardagsord
åter-tonar som melodisk sång.

Lekvattnet i juni 1899.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free