Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kräfthistoria. Af Karl Erik Forsslund. Med teckningar af A. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopp öfver vattnet i täflan om hvem som kunde
hoppa högst oqh göra de vackraste ringarna, och ibland
kom en gädda kilande, jagade hela stimmet framför
sig och slog en pluskande kullerbytta i vattenbrynet.
Och längst in i viken satt som sagd t en gammal
kråka på en sten nära land. Hon språkade
understundom för sig själf, såg sig förnöjsamt och
vänskaps-fullt omkring, solade sig och föreföll att inga andra
tankar eller känslor ha än idel välmåga, frid och
gläd-tighet.
Men hela detta blida uppträdande var i själfva
verket ingenting annat än spel och falskhet. Hon
vände och vred på hufvudet, lät sina blickar glida
öfver himmel och jord och gjorde sig min af att ej
fixera något särskildt, utan endast i tankspridd
njutning beskåda de härliga taflor och syner, hvilka
upprullades för hennes hänförda ögon. Till yttermera visso
sysslade hon också emellanåt med sin toalett, ordnade
omsorgsfullt sina gråa fjädrar med näbben, skakade
på sig och slog med vingarna och kraxade ett par
ord för att pröfva rösten och hålla strupen klar.
Men under allt detta kastade hon ofta en blick
ned i vattnet omkring stenen — en snabb och
sneglande men skarp blick.
»Krå krå», sade hon. »Vackert väder i dag!»
Så sneglade hon ned i vattnet. »Kra kra, trefligt
väder!» pratade hon. »Riktigt trefligt. Man mår bra,
bra.» Hon såg nedåt igen, men låtsades strax därpå
titta upp emot skogen. »Grandoft, grandoft!» sade
hon och såg ut att njuta i fulla drag.
Det kom en bekant till henne flygande öfver
åkrarna, han skrek och ropade med full hals.
»Skrik och skräna!» ropade kråkan i viken arg.
Och den andre skriade än värre, det var en sällsynt
fräck och retsam kråkyngling.
Han kom närmare, och just som han flög förbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
