- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1900. Tjugusjunde årgången /
111

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om Italien, enkannerligen Kapri. Af Emil von Qvanten. Med teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O, Axel!» utropar hon plötsligt, »minns du när vi
första gången sågo hvarandra?»

»Om jag det minns, Tora! Det var ju, min egen
älskade vän, i det sköna Italien, på Sicilien, tidigt en
morgon i Messina i en järn vägs vaggon på tåget till
Taormina. Jag satt alldeles ensam, då dörren hastigt
slås upp och jag hör en fruntimmersröst, som yttrar
på renaste sörmländska: ’Men, Tora, här är ju
ypperligt godt om plats!’ Sedan inglida två eleganta
nattsäckar, två små trinda läderkoffertar, två resschalar, två
paraplyer och slutligen en väldig pirat. Därefter visar
sig en ovanligt fryntlig och imponerande äldre fru.»

»Det var min mor!»

»Ja, det var din vördade moder, och bakom
henne uppenbarar sig, såsom liljekonvaljen i
björkkronans skugga, en ung, intagande dam.»

»Det var jag, Axel!»

»Ja, det var du, min Tora. Jag for upp som en
pil, presenterade mig på stående fot, hjälpte till med
sakernas placering, inbjöds att dela piratens innehåll,
och när jag då med en skinksmörgås, som din goda
moder räckt mig, i ena handen, och i den andra en
liten silfvertumlare, som du själf fyllt med vin, höll
ett improviseradt tal för

Nordens ära och dess stjärnor,

Vårt Sörmlands undersköna tärnor,

då gaf du mig för första gången en vänlig blick ur
dina allra klaraste, skalkaktiga flickögon.»

»Jag var aderton år ung då, Axel!»

»Ja, du var endast aderton år och allra skönast.
Du är trettiosex år nu och, såsom jag tycker, ändå
skönare.»

Den älskvärda frun rodnar af tillfredsställelse och
räcker fram sin rosiga mun till en kyss.

»Tack», säger mannen.

»O, Axel, du var rysligt snäll och vänlig mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1900/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free