Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om Italien, enkannerligen Kapri. Af Emil von Qvanten. Med teckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gula ginsten sin vällukt strör
Frän klippornas branta tinnar.
I dunkla klyftorna nedanför
Sina rankor murgrön tvinnar.
Men djupare ned är solvarm mull
Af grusade tempel och borgar full,
Som sjunka stilla allt mer och mer
I ostördt lugn och mörker ner.
Ty allt på den undersköna ön
Är ständigt stadt i sjunkning.
Det är sen tusentals år ett rön,
Att hon vigts till långsam drunkning.
Hon tonar ned i det högblåa haf,
Hon vyssjas ljuft i ljufvaste kvaf,
Tills minnet allena återstår
Och slutligt äfven minnet förgår.
På lika sätt med en hvar, som kom
Dit bort på lefnadsfärden.
Han grips af en domning småningom,
Han glömmer den öfriga världen.
Han lyss blott till vindens melodiska sus,
Han hör blott vågens harmoniska brus,
Han vandrar kring i en magisk sömn,
Som verkligheten gör till dröm.
Enformigt, som bränningens slag mot strand,
Minutens droppar flyta
Och timmen och dagen efter hand
I årens ström sig förbyta.
En dag är blott som en sekund,
Är följer år i halfvaken blund,
Tills tidens vågsvall omärkligt till slut
I evighetshafvet rinner ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
