Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annans ur. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annans ur.
Af Oscar Levertin.
I jet var en af de första vackra majnätterna, och
I J ehuru uttröttad af en lång dag låg jag timme
efter timme och vred mig i min säng utan att
förstå, hvad det kunde vara som hindrade den så
efterlängtade -hvilan att komma. Slutligen räknade jag
ut, att det var klockan på nattduksbordet, som höll
mig vaken. Det vår icke mitt eget lilla ur. Det hör
jag knappast om nätterna, så lågmäldt täljer det
minuterna, så stilla går det, med en rytm, jämn och
regelbunden som ett slumrande barns andetag. Men
jag hade på grund af en reparation måst af
urmakaren låna ett annat, och detta främmande ur var
det med sin dofva och stötiga gång, som icke lät mig
slumra in, men besynnerligt ängslade och pinade mig.
Hur brustet och förstämdt var icke dess ljud, hur
mödosamt och tungt fullgjorde icke verket sin
skyldighet och släpade den trötta visaren rundt.
Ovillkorligen tryckte jag händerna mot mitt eget hjärta
och undrade, hur länge det skulle orka gå. Men den
främmande klockan, det g^mla platta fickuret med
sitt slitna monogram i boetten, lät mig hela majnatten
höra en okänd stämma tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
