Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annans ur. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fick tid att begå alla sina erotiska
skändligheter.
Hyad ego-undertecknad slutligen angår, är mitt
göromål litet af hvarje, och jag textar med samma känsla
af väl använd tid i protokoll och inlagor mina
prydliga snirklar och uncialer. Anekdoten kan ju —
Herren vare lofvad — knytas till allt i världen, och det
är mig så också likgiltigt, hvarmed min föreställning
har att tumla, bropengar, slussafgifter, drosknummer
eller renhållningspoletter.
Man skulle kunna tycka, att vi fyra borde hafva
nog af hvarandras sällskap uppe på ämbetsrummet
och utom detsamma icke uppsöka hvarann. Vi hyckla
också obegränsadt inbördes oberoende, men äro i
själfva verket oskiljaktiga som ler och långhalm. Det
tyckes, som man nästan nödvändigt måste få någon
likhet med den eller de, med hvilka man dagligen
och stundligen sitter öga mot öga. Så inbillar jag
mig, att det också bör ligga ett syskondrag öfver oss,
när vi med våra portföljer i ett led komma öfver
Riddarhustorget. Alla le vi också mot Stockholm och
dess inbyggare med samma leende, de invigdes
leenden, djurfodrarnes öfverlägsna leenden mot
mena-geriets främlingar. Vi fyra känna lagarna för stadens
blodomlopp och stoffväxiing, vi veta hvad den stora
polypen behöfver för att lefva, vi känna synderskans
lönliga laster och hemliga trafik.
Men det är icke blott detta dagliga anammande
af de stockholmska mysterierna, som med sin mystik
förenar oss. Vanans och organisationens makt har
fastmer ett af sina vackraste exempel i vårt kotteri.
Med årens lopp hafva vi fyra bildat en kvadrat, i
hvilken småningom hela lifscirkeln efter alla konstens
regler blifvit inskrifven — och i denna fyrkant hafva
vi ensamt med något behag vår varelse. Hvar skulle
utom densamma i den profana världen Robert så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
