Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En saga om ett draktorn. Dikt af Annie Quiding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 lifwet, tomt tillförne, likwäl en mening låg:
Hon tyckte det war mening nog att minnas hwad
hon fåg.
En annan kwäll den äldsta af wåra stackars tärnor
3 fönfterfmygen enfam ftod och Såg på himlens stjärnor,
Emedan när och fjärran ej annat fanns att fe;
Men hwarken himmel eller jord gaf bot åt hennes we.
Ty h°n war trött att hoppas, hon ledsnat wid att
drömma,
Hon hatade legenderna och ftod ej ut att fömrna;
Hon genom fönftret retats med draken, i det hopp
Att stst han Skulle gniStor fpy och torn et brinna opp.
Hon gråtit hela strömmar, Som flickor kunna gråta,
Och wäntjdes nu därwid, för att det intet kunde båta —
Men bäst hon fatt, en lurton fteg upp mot flottets mur:
Där nere gick en mörk gestalt och blåste gladt på lur.
Hu blef hon intresferad och gick och tog fin luta;
De Spelte Samma melodi och wille aldrig skuta,
Och denna lek de gjorde hwar ftilla afton om;
priufesSan längtade stg Sjuk, tills ändtligt fwennen kont.
Men fkall jag tala fanning, få war det fwinadrängen,
Som gått i wall med grifarne där nedanför pä ängen;
Han tyckte det war (edfamt för kungens granna tös
Att lefwa fom en bandhund där och aldrig få gå lös.
Hwarenda torparflicka kan ta en fwäng pä logen
Och wandra ut och fnacka med fin hjärtewän i fkogen;
prinfesforrta, fom aldrig ens gjort en ntafk för när,
De fkulle all fin ungdomstid fom fångar fitta här!
Så famlade han näfwer, när han gick wall med djuren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
