Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En saga om ett draktorn. Dikt af Annie Quiding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kommo till kapellet, Som låg i roSenlunden,
Och där de läto wtga stö i klara morgonftunden;
Odören utaf fwinen h°n aktade ej pä;
Hon trodde, att i denna wärld det alltid luktar få.
Hon tänkte: "3ngen fkådat en riddare fä ståtlig";
Som knappt förut en man h°n fett, war willau rätt
förlåtlig.
Hans älfklingsgris och knytet prinfesfait bära fick;
Hon tänkte, lika glad, att få war alltid männens fkick.
De älfkade hwarandra och fkötte fina grifar;
prinfesfatt än i dag fin flykt ur borgatornet prifar.
Hon låter drömmars folglans förblekna fom den will;
Hon bor i werklighetens land, där brukar fä gå till.
Den ftackars gamle kungen, han sket de hwita håren,
Men ändå hade han en tröft, förrn han blef lagd på
båren:
Den fifta bleka blomman på Sagans kungaftam,
Hon bar med kunglig wärdighet fin lefnads börda fram!
Xläv fyftern tog till skykten, de hwita händer wred hon;
5ör dynaftiens ära deg traditioner ftred hon,
Men Syftern war beskutfam. Om hon war honom huld,
Om hon tog fwinadrängen, det war pappas egen fkuld!
Hon fåg ned på fin fästman, fom stod där lång och
mager,
Och frågade den andra, om han ej war stark och
fager —
Men h°n, fom fkådat mannen i kejfaregestalt,
Hon höjde blott på fkuldrorna och fmålog tyst och kallt.
Och än i dag h°n dwäljes i ftilla jungfruburen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
