Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra hufvudstäder i norden. Med 14 illustrationer - Helsingfors af Hugo Samzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Alexandersgatan har den inhemska kulturen
satt sitt bomärke. Det påstås att man där — och
på »Finnspången» — hör företrädesvis finska, och
det kan godt hända att så är fallet. Där trängas
småborgare och köpmän, scholares och »andens fria
riddarvakt» studenterna, landtbor och tiggare.
Ungefär midt framför hamnen öppnar sig det vida, vackra
Senatstorget med universitetet, senatshuset,
Nicolai-kyrkan med sin breda, imponerande, italienska
trappuppgång och Alexandersstoden midt på torget. Det
är kring denna senare man under vintern, våren och
sommaren haft tillfälle att se bringas de mest rörande
opinionsyttringar historien känner. Här ha finska
folkets känslor runnit och brunnit i minne af det
framfarna och under tyngden af det nuvarande: väldiga
blomsteruppsatser med band och sentenser från städer
och korporationer hafva trängts om utrymmet med
stackars små fattigblommor i kruka, med kransar af
tallkvistar och bärris, med linnsea och blåklocka ur
skogen. Här har månader igenom prunkat en
blomsterskatt i gult och rödt, i blått och hvitt, och här
har Finlands genius ödmjukt böjt knä och med
handen på hjärtat riktat böner i österväg för landets
lagliga rätt, böner hvilka ännu blifvit ohörda.
Trots allt verkar Helsingfors som en ganska
kosmopolitisk stad och helsingforsaren som en
korsnings-produkt af urgammalt tungsint allvar och västerländsk
smidig anpassningsförmåga, detta med en pikant
tillsats af österländsk fatalism — och fatalismen i skilda
orientaliska former samt katolicismen äro de som låta
lif sglädjen blomma med den äran. »Protestanterna»
protestera — och gå med ryggen böjd lifvet igenom
utan att känna sig hemma någonstans.
Helsingforsaren lefver gärna »ute» — och det göra väl vi andra
också —, men han lefver ute äfven i den
bemärkelsen, att han flitigt studerar i utlandet, och bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
