Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två naturdikter af en naturhatare. Af Lennart Hennings - 2. Älfvan Eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narna spridda ett och ett och i små klungor. Och
marken är så höstlig: röda lingon som blodsdroppar
på de mörka, stela bladen, gulnade, slokande
ormbunkar i tusen skiftningar, tomma, slängande grässtrån,
vissna örter, som nyss sjunkit ned, andra som hålla på
att multna och redan svartnat och fallit sönder.
Öf-verallt ligga gulnade björklöf sållade öfver tufvorna,
strödda öfver marken som stjärnor öfver himlen, men
vemodiga som stjärnor i sorg, tröstlösa som stjärnor
i sorg.
Som jag står här och ser förödelsen och
förgängelsen och förintelsen och känner en svårmodig lycka
vid att förnimma samklangen mellan naturen och mig,
som jag står här och stirrar på all höstens härjning,
känner jag med ens att jag inte är ensam. Det är
någon bredvid mig, det är ett väsen, hvars närhet jag
är medveten om. För ett ögonblick ilar genom min
varelse en vansinnig tro att min saknad haft makt att
kalla den saknade tillbaka, men ögonblicket därefter
är den villotron släckt. Och jag förstår, att hos mig
står en annan, står en som jag länge sökt utan att
ha funnit, men som nu funnit mig utan att jag sökt,
förstår att i min närhet, förnimbar som en lätt dimma
öfver tufvorna, dväljes hon, som vi kalla naturens själ.
Är hon kommen i förintelsens bleka morgon för
att visa mig kräftsåret i sitt bröst? Är hon kommen,
då dödsstunden nalkas hennes fägrings sommar, för att
tjusa mig med den dödsmärktas egendomligt
betagande kyss, med ljufheten och smärtan af ett evigt
farväl ?
»Du naturens väsen och innersta», hviskar jag,
ty den duniga dunsten är mig alldeles nära, »du
naturens själ, svara en spörjande! Bär du sorgens törnen
tryckta in i din panna? Är det blod, som du spillt,
allt det röda som lyser i bären och de frostbitna
bladen? Är det lidandet, är det skilsmässan och af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
