Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När vintern kommer. Novell af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg han gamlingen komma nedför stigen. Han var
redan nära, och innan Andreas hunnit sätta spaden i
jorden, stannade gubben och sade med dallrande
gammelmansröst:
»Frosten är här hvad det lider.»
Då blef fjunet på Andreas’ hjärta till tungt bly.
Och ifrån det ögonblicket var det som om en
annan hand stuckit fram och i stället vändt bakfram
på saker och ting. Det spordes i hundra små
göranden och låtanden, ej värda att nämnas. Han hade
ju god tid att fästa sig vid allt, Andreas, där han
hela dagen gick ensam och rödde mark.
Om det nu kunde vara så, att gamlingens
afvog-het till sist började verka ondt! Den kom i allt fall
för hvarje dag tätare och tätare inpå, kom likt en
lefvande människa, hvilken, blir större, ju närmare hon
nalkas. Den stal modet från Andreas, den mäktade
kanske rent af slå ned den där undergörande handen,
som arbetat på hans lycka.
Var det så, att gubben i verkligheten besökte
åkern oftare och oftare och blef segare och envetnare
i sitt kält om slä’an, som skulle målas och om gamla
märren som skulle bytas bort och om fan och hans
tussingar? Och om frosten sedan, alltid frosten —
den skulle nog begynna tidigare i år, än man trodde,
kan en veta!
För Andreas föll det sig åtminstone snart, som
om gamlingen infunnit sig hvarje timme och till slut,
som om han aldrig riktigt lämnade fältet. Det var
icke annat, dagen i ände, än att se honom, först som
en liten rörlig prick öfverst där uppe, skrida vaggande,
med ålderdomens stapplande gång och pipan i
mungipan, ned för renen och för hvarje steg växa sig
myndigare och tvärsäkrare. Om Andreas så vände
ryggen till, kände han det tvärs igenom kroppen.
Och långsamt föllo skuggor rundt om, luften mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
