Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåtan. Af yane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den lilla flickan i de korta kjolarna hade nästan
hunnit upp gossen, och mannen med det gråsprängda
håret reste sig från sätet:
»Nu bär det af till svanarna. Hon kommer
först.»
Den unge gick och såg ut framför sig:
»Det är knappt en vecka sedan de hade en annan
i sällskap. Hvem kunde ana, att hon aldrig skulle
gå den vägen mer?»
Den andre stod tyst. Han och hans vän hade
lämnat allén och lutade sig mot det glesa räckverket
af en liten bro, som förde öfver dammen:
»Nå, känna de igen dig?» sade han till flickan,
som stod och sökte efter brödsmulor i sin ficka.
Det simmade två svanar i vattnet. Den ene
sträckte sin bugande hals emot stranden, men den
andre låg midt ute i dammen.
»Se, han vill inte komma hit», ropade hon.
»Vill han inte det?» sade den mörklagde, som
gått fram till barnen.
Flickan stod längst ute vid vattenbrynet, men
gossen hade satt sig på en sten, och hon vände sig
om och såg på honom:
»Hvarför sitter du så?» utbrast hon.
Han hade slutit sina ögon:
»Hvarför skall jag se, när inte Margit ser?»
mumlade han.
Den lilla skakade sin klädningsficka:
»Det är inte detsamma. Du är väl inte död.»
»Men hvarför är hon död då?» sade han. »Och
hvarför skall jag dö, och hvarför skall du dö, och
hvarför ska fåglarna och fiskarna och insekterna dö?»
»Ja, hvarför ska de det?» sporde flickan.
Hon hade vändt sig till mannen med det
gråsprängda håret, och han lade sin hand på hennes
hufvud:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
