Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om hur man gör en stadsplan. Af Per Hallman. Med 8 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men här var dock bästa byggnadsmarken; den jorden
rådde staden om, den var också den enda, där de
kontrollerande myndigheterna kunnat verka. Vattnet
vid stranden var djupt; icke utan att en ny hamn
skulle kunna anläggas där.
Ingen olycka hade ännu händt borta i de
bebyggda delarna. »Tar det eld i skräpet» sade
borgmästaren, »ha vi snart brasan äfven öfver oss.» Order
gafs därför till stadens ingeniörs- och
landtmätare-stab att göra en plan —• fort skulle det gå. Och
det gick så fort, att ingen hade tid att gå ut och
närmare se på »skräpet»; den gamla redan »ordnade»
staden var i sin anordning så enkel, att de långa,
storartadt raka gatorna med sina fyrkantiga kvarter
vore nog klokast att endast draga ut i sina nuvarande
riktningar. Hvad gjorde det, om några af de nya
husen stodo midt i vägen eller ett och annat berg
finge sprängas bort; hvad gjorde det, om järnvägen
komme att skära härs och tvärs genom kvarteren,
bäcken likaså, endast man finge en plan, hvarom det
sedan så vackert komme att stå i alla
resehandböckerna: »denna stad, känd för sin ordning, torde vara
den mest regelbundna i landet». Det betydde
ingenting, sade man, om det blef litet krångel med naturen,
den skulle nog framtiden taga hand om, endast planen
tog sig väl och vårdad ut på papperet, som skulle
skickas in till högsta vederbörande för sanktion.
Vårdad blef den, icke ett gatukors som ej gick i
fullödiga räta vinklar, stadsplanekonstens, som man
trodde, första fordran — visserligen blef det idel spetsar
ut i yttersta gränserna, där privatmarken stötte till
efter de naturliga terrängförhållandena, men detta
skulle nog hjälpas vid ytterligare nya utvidgningar;
torgen voro oklanderliga kvadrater, där fyra gator
möttes i torgmidten så matematiskt, att ingen kunde
tvifla på ändamålsenligheten; esplanadernas träd stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
