Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad det är vackert!» sade jag slutligen —
endast för att säga något.
»Ja», svarade hon med sin låga, melodiska röst,
»det är vackert 1» Och efter en stund: »Det är
alldeles för vackert!»
»För vackert?» sade jag, »det kan väl inte gärna
något vara.»
»Jo, det kan det visst! För den som är ensam,
blir det riktigt vackra ibland en plåga.»
Jag ville anslå en lättare ton för att .undarirödja
det tvång, som uppstått mellan oss, och återtog
därför leende:
»Är ni nu ensam igen? Ni räknar således milt
sällskap för ingenting?»
Hon satt och stirrade in i månstrimman, och utan
att taga ögonen därifrån svarade hon långsamt:
»Jo, det vet ni väl! Det är ju just det, som . . .
ni reser ju nu ifrån mig.»
I detsamma måtte hon fått en förnimmelse af,
att hon sagt något, som hon inte borde, ty hon
rodnade häftigt och vände hastigt bort hufvudet. Äfven
jag intogs därvid af én förlägenhet, som jag sjalf fann
löjlig, jag ville säga henne något, men orden fastnade
pä tungan, och halft mekaniskt fattade jag i stället
hennes hand, som låg i hennes knä, och tryckte den.
Hon satt orörlig ett ögonblick, i samma ställning som
förut, men så med ens böjde hon sig ned, tryckte
sitt ansikte mot min hand och brast i gråt. I första
häpenheten visste jag inte, hvad jag skulle göra, jag
bara satt och såg på henne en lång stund, innan jag
kom mig för att fråga, hvad som fattades henne, hvad
det var, som gjorde henne ledsen, men utan att få
något svar — hon böjde sig endast djupare ned och
fortsatte att gråta, alltmer hejdlöst och förtvifladt. Då
var det plötsligt, som om en varm våg hade strömmat
till mitt hjärta och gifvit lif åt en känsla, som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
