Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag gjort; i alla händelser skulle de med en
beklagande min rycka på axlarna däråt. Men hvad betydde
återigen allt detta, om jag nu älskade henne? Ja,
gjorde jag verkligen det? Jag drog mig till minnes
mitt första intryck af henne, hur ful hon hade
förefallit mig, hur fullkomligt i saknad af det, som på
mig verkar tilldragande hos en kvinna. Och äfven
sedan, när denna min uppfattning af henne blifvit
en annan, hade det ju aldrig fallit mig in, att mitt
hjärta skulle ha någon del däri. Hur kunde då dess
röst med ens göra sig så mäktigt gällande som i går
— ty jag kunde ju inte blunda för det faktum, att
så varit förhållandet — för att i dag återförstummas?
Det låg en motsägelse i allt detta, som inte kunde
förklaras på annat sätt, än att jag, förflyttad inom en
helt annan sfär än min vanliga, så småningom gått
och tappat bort mig själf, låtit naturen och stillheten
här uppe fånga mig i föreställningar, som i grund och
botten voro mig främmande, och som mig omedvetet
ber.edt jordmånen för en böjelse, af hvilken jag annars
aldrig skulle fattats, och att jag så under inflytande
af en särskild stämning låtit öfverrumpla mig däraf.
Men skulle en kärlek, uppkommen på detta sätt, bli
bestående, när jag nu återvände till min förra
om-gifning och mina forna vanor? Att döma af det sätt,
på hvilket jag redan nu resonerade, var det
åtminstone ganska tvifvelaktigt.
Så ungefär var min tankegång, och jag greps
därvid af en beklämning, som inte mera vek undan
utan tvärtom blef allt större under dagens lopp. Det
var förgäfves, som jag dessemelllan sökte intala mig,
att de tvifvel, som fattat mig, voro öfvergående och
skulle försvinna igen af sig själfva, så snart jag åter
träffade henne — samma tankar återkommo alltid
med förnyad styrka, och jag intogs efter hand af ett
begär att göra det gjorda ogjordt igen och i tid bryt^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
