Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskollärarinnan. Berättelse af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, visste tvärtom, att jag burit mig oförlåtligt åt
mot henne, men för att åtminstone i någon mån
försona mitt fel, ville jag vara fullt uppriktig och säga
henne detta nu, hur påkostande det än var — sedan
skulle det kanske beredt henne ännu mera sorg,
o. s. v. Redan när jag först började tala, hade hon sett
upp till mig med en häpen, spörjande blick, för hvil
ken jag måste vända bort min, men jag kände den
dock hela tiden hvila på mig och blef slutligen så
pinad däraf, att jag inte kunde fortsätta längre utan
afbröt mig midt i en mening. Vi sutto några
ögonblick tysto bredvid hvarandra, så reste hon sig
dröjande upp och räckte mig sakta sin hand. Jag tvang
mig att åter se på henne; hon hade blifvit alldeles
blek, men hennes ansikte uttryckte inga förebråelser,
ingen förtviflan, knappast sorg, endast en stilla
hopplöshet, som berörde mig djupare än något annat skulle
ha gjort. När våra ögon möttes, rörde hon på
läpparna, som för att säga något — men antingen
saknade hon förmåga därtill eller också kom hon på
andra tankar, ty utan att yttra ett ord drog hon undan
sin hand igen, vände sig om och gick långsamt nedför
sluttningen. Det föreföll mig i detsamma så ofattligt,
att vi skulle skiljas på detta sätt, att jag var nära att
ropa hennes namn och kalla henne tillbaka till mig,
men ögonblicket därpå var det, som om någon lagt
band på min tunga, — och orörlig satt jag kvar och
såg henne aflägsna sig mer och mer, tills hon
slutligen utan att en enda gång ha vändt sig om försvann
borta på vägen. Då steg också jag upp och
återvände hem och . . . ja, och morgonen därpå reste
jag — _–»
Min vän tystnade.
»Nå?» sade jag efter en stund.
»Ja», återtog han, »sedan är det inte mera. Jag
har aldrig återsett henne sedan, och det enda jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
