Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upp och ned. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoppade Justus den på sig och nekade på det
bestämdaste att lämna den ifrån sig förr än han fått
visa världen det nya snillefostret.
De hade inte väl satt sig ned vid middagsbordet
förr än den också mycket riktigt började gå rundt.
Justus gaf den åt fröken Amélie, och fröken Amélie
gaf den åt unge grefven, och unge grefven gaf den
åt grefvinnan. Och allesammans skrattade de, så de
höllo på att kikna, och gjorde sina anmärkningar om
hur komisk den var.
»Kors, se på munnen! Precis som han lipar i
verkligheten. Och titta så han skelar under
glasögonen! Det är för kostligt!»
Nu skulle grefvinnan lämna den till friherrinnan.
Men denna var för tillfället ifrigt upptagen af ett
re-sonnemang med grefven. Första uppmaningen att se
på den hörde hon inte, och vid den andra tog hon
den visserligen, men höll den i handen utan att
betrakta den och talade alltjämt med grefven.
Slutligen kastade hon dock en blick på den.
»Ja, den var ju lustig», sade hon och gaf den
strax till grefven, men återtog på samma gång
samtalstråden.
»Jag påstår i alla fall. . .» sade hon.
Och så var hon inne på ämnet igen och hade
grefven så i sina händer, att han icke ens fick tid att
skänka ett ordentligt ögonkast åt teckningen.
Möjligtvis var det en half eller en fjärdedels blick
han gaf den under det han mumlade att den var bra,
och så fick den gå tillbaka samma väg den kommit.
Man tittade på den ännu ett litet tag, med det
var ingen som vidare skrattade åt den. Det var som
om den plötsligt blifvit öfverkorsad och fått betyget
obetydlig. Den hade icke längre något värde och
kom tyst och fort igen till sin upphofsman, utan att
ens Justus eller Karl Hugo tiggde den af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
