Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius. Af E. Hammarstedt. Med porträtt och 7 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artur Hazelius. Det var just genom sin
mångsidighet som han förmådde så helt vara detta »ett», som
han satt sig före. Otvifvelaktigt var ock denna
mångsidighet en af hufvudorsakerna, hvarför han så
lyckades med sina företag, särskildt med Skansen. Den
stora allmänheten är ett månghöfdadt väsen. Hvad
som intresserar den ena, tilltalar däremot ej den andra.
Huru ofta har jag icke på Skansen hört detta utrop
om än det ena, än det andra: »det här roar mig ej
alls», men dessa för än det, än det »alldeles
ointresserade» personer hafva dock ej sällan varit
friluftsmuseets flitiga gäster: de hafva bland Skansens
mångahanda föremål funnit annat, som så mycket mer
vunnit deras tycke.
Med åt alla håll riktad uppmärksamhet sträfvade
doktor Hazelius att för Nordiska museet draga gagn af
allt och af alla. Han hade fullt moralisk rätt till detta.
Det var nämligen icke därför att det var hans verk, som
han så ansåg sig böra leda flöden från alla strömmar
till denna strömfåra, utan det var därför, att han i sitt
verk såg sitt fosterland så att säga kondenseradt. Det
var ju inom Nordiska museets och Skansens
skyddande gränser han lyckats rädda hvad som fanns kvar
af den gamla tidens Sverige! Den, som vill betrakta
doktor Hazelius såsom museiman, bör — jag
upprepar det — aldrig förgäta, att inom och öfver
museimannen stod hos honom fosterlandsvännen. Det
var patriotismen, som var den innersta driffjädern till
denna oerhörda energi, hvilken på tjugusju år hann
åstadkomma, hvad som synes hafva kräft denna tid i
mångdubbelt mått. Nästan hvarje del af det stora
verket vittnar ock om denna fosterländska
sinnesstämning hos dess upphofsman. Otvifvelaktigt hafva de,
som besökt Nordiska museet och Skansen, gifvit akt
på de tänkespråk, som där äro eller vid särskildt
högtidliga tillfällen varit anbragta. Men kanske har ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
