Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Septembersol. Skiss af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det kanske henne han tänker på, medan han
går utmed hafsbrädden i den hvita sanden, där de
af lågvattnet kvarlämnade maneterna ligga som uddiga
runda kakor af blåhvitt och blekrödt gelé? Han går
några steg, stannar, ser uppåt Kummelberget, som
ligger i blåsvart skugga med svafvelgul himmel bakom,
vänder sig ett ögonblick och stirrar inåt Gullmaren,
som blånar i lätt dis, och lyssnar, lyssnar . .. det är,
som om han ansträngde sig att höra silkesfraset af
fiskmåsarnas vingar, då de vingla fram där ute öfver
det guldlågande spegelvattnet.
Så fortsätter han sin väg, går långsamt och
liksom tvekande uppför berget, styr omedvetet kurs mot
den gamla vanliga platsen i ljungklyftan, »hennes»
plats, där han hela den sista veckans kvällar sett
solnedgången tillsammans med henne.
Han tänker på den första gången de råkades.
Att det bara är fjorton dagar sedan! Han hade suttit
med sin portör i en grön sänka inne mellan klipporna
och undersökt dagens växtskörd. Då hade ett
sällskap unga damer från badorten kommit och slagit sig
ned på berget ett stycke ifrån honom; af deras
skrattande ansikten och lifliga åtbörder förstod han, att de
voro mycket upprymda. Han fortsatte med sitt
arbete, utan att fästa någon uppmärksamhet vid de
nykomna, men just då han slutat och ämnade resa sig
för att gå, stod plötsligt en af de unga flickorna midt
för honom. Det var hon. Han hade då ej sett henne
förr, och han fick sedan veta, att hon kommit till
badorten samma dag. Hon sade någonting till hönom,
men han hade blifvit så förvånad öfver hennes
oväntade uppträdande, att han ej kom sig för att se på
hennes mun, då hon talade. Han stod orörlig och
bara stirrade på henne. .. hon hade kanske
upprepat hvad hon sagt, men då hon ej fick något svar,
brast hon i skratt, ett ystert, omåttligt, obehärskadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
