Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gamla Stockholm och det nya. Några synpunkter af Georg Nordensvan. Med 12 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där några näfvar jord fastnat. Högst uppe på
bergkammen såg man gamla trädgårdar, innestängda af låga
plank, med lusthus och flaggstänger, och en och annan
liten stuga satt fasthakad i skrefvorna. Men i stadens
medelpunkt trängde sig Riddarholmens och
Helgeandsholmens gamla höga grå stenhus samman,
oregelbundet och måleriskt. Nedanför Kungsholmens gårdar
simmade klappbryggorna nere vid stranden, Klaras
fyrkantiga gråa torn med sin kopparhuf stod öfver
tegeltaken och i fjärran skönjde man
Ladugårdslandsky rkans svarta, trattformiga tak — kyrkans eleganta
kupol var då ännu ej ditfogad och den klumpiga,
provisoriska öfverbyggnaden, som stått där i
århundraden, kallades »brännvinspannan». Grönska lyste
litet öfver allt mellan husen, som lågo kringströdda
bland träd och trädgårdsland och som mest voro af
två eller tre våningars höjd och hade brutna tegeltak.
Små tarfliga träkåkar lutade sig intill de mera förnäma
stenhusen.
Särskildt strandpartierna och utsikterna uppe på
malmarna hade en karaktär af småstadstrefnad, som
det nu ej finns något kvar af. En vältalig kvarlefva
— som onekligen hör till det trefligaste, man har att
se på i det moderna Stockholm — erbjuder »Långa
raden» på Skeppsholmen med de inbjudande,
skugg-rika trädgårdstäpporna nedanför den hvita längan med
dess små och låga fönster. Strandgator funnos ej,
det omväxlande och nyckfulla var ej bortregleradt,
gatorna kringgingo bergknallarna, dynamiten var ej i
bruk och man sprängde ej bort berg hvar dag. Och
parker förläde man, som praktiskt och billigt och
naturligt är, nere i lä mellan höjderna — det var
endast en och annan »Fåfänga», som placerades uppe
på en höjd med lusthus och trädgård.
Våra båda här återgifna vyer från gamla
Stockholm påpeka skarpt skillnaden mellan förr oph nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
