Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gamla Stockholm och det nya. Några synpunkter af Georg Nordensvan. Med 12 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sträfvandet efter isolering hänger böjelsen
för grannlåt samman. Gaflar och torn, utbyggnader,
balkonger, frontoner, hopade på hvarandra, så att det
hela ger intryck af när ett barn bygger med byggbitar,
tills hela högen ramlar. Ögat blir så trött vid all grannlåt
uppåt väggarna på våra gator, att det är en verklig hvila
att någon gång få se en enkel fasad. Åtminstone för
mig ger arfprinsarnas palats åt Fredsgatan med den
klumpigt kraftiga Thorstensonska portalen och de eljest
helt och hållet oprydda väggarna en lugn och
vederkvickande hvila för ögat. Men hur länge får detta
gamla förnäma hus stå kvar, och hvad skall det bli
för uppkomlingsgrannlåt, som skall — ersätta det?
Den som lefver, får se.
Man träffar en och annan originell byggnad i det
nya Stockholm. Någon gång — exempelvis i
Wick-mans Skånebank, hvars hörnparti verkar tillknådadt i
något slags deg — kan det goda lynnet i det djärfva
och lefnadsfriska uppslaget afväpna kritiken, andra
gånger söker man förgäfves humör i. arkitektens
sökande och blir knarrig inför hans verk. Det händer
att detta sökande går ut på att i byggnadens yttre ge
ett mot dess inre, dess uppgift svarande omhölje —
en regel, som den moderna arkitekturen fasthåller,
äfven om den ej alltid följes — men det händer också,
att ett boningshus med våningar att hyra ser ut som
allt annat, som en festlokal, ett magnatpalats eller en
fästning. Det händer, att arkitekten förbisett den
berättigade fordran på skönhet för krafvet på originalitet,
liksom det händer att han sökt det originella i det
klumpiga och tunga — i så bastanta former att huset
ser ut att sjunka i jorden — liksom andra sökt det
i hopandet af prydnader, som trängas om hvarandra.
Två af det nya Stockholms hufvudgator ha
nyligen fått den bakgrund de hittills saknat — Vasagatan,
som förr i norr afbröts af plank och trädgårdar och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
