- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
77

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utanför. Studie af Gustaf Janson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där häpnaden kämpade med förtrytelsen om väldet,
men snart hade han återvunnit fattningen och skrek
bortåt ladorna:

— Erik, ä’ du där Erik? — Och då ett
brummande läte hördes på afstånd, fortfor han: — Släpp
genast Turk å Björn, människorna ä’ rakt befängda
nu på vårkanten.

Landstrykaren såg sig snabbt omkring. Han var
endast rädd för två saker: svält och hundar. Nu
gällde det att afgöra för hvilketdera af dessa två, han
borde akta sig först. Och som han ej såg hundarne
började han på nytt inställsamt och afbedjande:

— Ursäkta, patron, de’ va’ inte så illa ment nyss.

Bonden skrattade lågt, nästan ohörbart och
ropade:

— Blir Erik aldri’ färdig me’ hundarna, liva’?

— Di’ ä’ lösa nu, hördes den brummande rösten.

Tiggaren såg stum på bonden och i hans blick

lästes både bön om förlåtelse och ett slumrande hat,
men han lät den andre afgöra hvilken känsla, som
skulle råda. Det hårda uttrycket i bondens ansikte
blef ännu mer markeradt, och då vagabonden såg, att
allt hopp vär ute, hväste han fram en ed mellan
tänderna, snurrade rundt på klacken och skyndade
ut från gården, ty bakom närmaste knut hördes ett
högt hundskall.

Den strid, som en stund utkämpats i hans inre,
var slut, hans sämre känslor hade fått öfverhanden
och de små, talgiga ögonen blickade spanande utefter
vägen, sökande ett föremål, öfver hvilket han kunde
låta sin vrede bryta ut. Under tiden ljörjade hans
hjärna, som aldrig behöft tänka en tanke helt, arbeta.
Oklara bubblade de förkrympta tankarne om
hvarandra och koncentrerade sig kring en enda
brännpunkt: människornas hjärtlöshet och hans egen hunger.
Att vara husvill gjorde honom ingenting, han var van

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free