Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då solen sjunker. En bild från nordligaste Sverige af E. Walter Hülphers. Med teckning af C. Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog den gången från en förfärlig synd. Ty han sådde
starkare hat i Tallos hjärta. Oj, så Tallo hatade
Jesus.
Ty Tallo skulle gifta sig med rike Rimpis dotter
Laila, och han hade henne så kär, så kär, kärare än
allt annat på jorden. Och Laila var också öfver ens
med Tallo, och Rimpi hade lofvat att skänka dem
åtta hundrade renar till bröllopet, ty Rimpi var rik,
å så rik, så rik som få här uppe på fjället.
Men så kom Jesus, och Laila satt och hörde på
honom, tills hon fick tårar i sina bruna ögon, bruna
som alens vissnade blad, och tills hon glömde jojka
de låtar, som vi fått från våra fäder. Då kom hon
och bad Tallo, att han också skulle gå till de svenskes
Gud, som nu äfven var hennes.
Men det smärtade Tallo, att den, som var en
främling och af annan ras skulle äga större makt än
han öfver Lailas hjärta. Han förhärdade sig i sin
dårskap och svor att han aldrig i lifvet skulle blifva
kristen. Å hvilket elände, hvilket elände, Tallo sade
att han skulle taga ned Jesus, om han vände Lailas
håg ifrån honom.
Men Jesus var inte rädd han, utan han inbillade
flickorna, att de skulle komma till helvetet, om de
gifte sig med hedningar. Och då vågade de ej, ty
de trodde på Jesu ord som på någonting högre.
Då började vi män att supa, oj, oj, oj, så jag söp.
Ingen såg till hjordarna mer än kvinnorna, och
på det sättet måste ju många renar gå ur lappens
händer.
Men det brydde vi oss ej om, om det så gällt
hela hjorden. Våra flickor hade gått ifrån oss, hvad
brydde vi oss då om hjorden?
Då var det en kväll som Jesus skulle komma
till oss igen på sin vanliga resa. Jag var vild, men
Tallo var vildare. Du milde, så vild han var!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>