Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då solen sjunker. En bild från nordligaste Sverige af E. Walter Hülphers. Med teckning af C. Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han slog sig dock igenom, ty hans brott var ej
så stort som Tallos.
Tallo, stackars, stackars Tallo, en dag försvann
han från fjället. Sedan drog han omkring nere i
bygderna hos de svenske och tiggde.
Men hvar han kom i sin barslitna, luktande kolt,
mumlade han för sig själf i stygga tankar:
»Tokig du, tokig du. Slagit Jesus».
Och de svenske skrattade åt honom och kallade
honom för »toklappen».
Men Nila blef en omvänd man, ty aldrig glömde
han de ögon Jesus såg på honom med, då han dog.
Alldeles som renarnas ögon då de stå uppe på fjällets
tinnar och se efter den sjunkande solen, då de känna
Herrens hand öfver sig, orörliga, bidande Herrens
oundvikliga vilja.
Och Nila är en rik man, ty Herren gaf Tallo
den största vreden.
Nila vandrar alltid rätta vägar.
Men Nila känner alltid ångest, då renarne stå på
fjället, sida vid sida, en orörlig skog af horn för att
med stora, längtande, underliga ögon se solen sjunka.
Då det är rödt kring fjällets blåhvita hätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
