Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skelettet. Novell af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hennes handled för att undersöka pulsen. Den var
svag, ibland stannade den alldeles af. Ibland började
den på nytt med denna ojämna gång, som anger
lifs-lågans flämtande.
Walter hade sett sina föräldrar dö, men aldrig
förefaller skilsmässan från lifvet ovillkorligare och
fullkomligare än vid en obekant människas dödsläger.
Ingen saknad föregycklar en att denna död blott är
en sömn, ingen längtan förleder en att tro, att den
dödes ande dröjer i vår närhet, såsom när vi förlorat
en älskad vän, deltager i våra göromål, glädes åt våra
blommor, sörjer öfver vår sorg och meddelar sig med
oss genom tusen tecken, ofattbara för alla utom för oss.
Den gamla kvinnan gjorde en rörelse och slog
upp ögonen liksom vaknande efter en bedöfning. Det
låg nu en klarhet i blicken, ett uttryck helt
annorlunda än det förra osäkra och svaga. Walter makade
kudden till rätta under hennes hufvud, det tycktes
honom helt naturligt, att den åldriga modern kommit
till honom för att dö i dotterns närhet. Ingenting
sällsamt var i detta.
Den gamla begynte slutligen tala långsamt och
lågt, men med en stämma så klar och mäktig som
stode hon redan på andra sidan tröskeln och sände
sina ord tillbaka in i lifvet.
— Det är slut! sade hon. Jag har sett honom,
nu kommer han för att hämta mig, gamla kvinna.. .
Jag såg honom, han var inte ond utan blid och mild,
han är inte stygg han, nej! nej! Han kommer till en
fattig stackare, om man bara ber vackert, så kommer
han, ja, så kommer han till sist ändå.
Under några minuter låg hon på detta sätt och
talade omedveten poesi om döden, prisande dess godhet.
Så gjorde hon ett uppehåll, och det blef alldeles
tyst i rummet. Skymningen hade blifvit djupare. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
