Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vals och Bourrée. Novell af Maria Jouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd förkärlek för mystik;–så där — nu finns
det ingen kung igen — naturligtvis ingen kung, aldrig
någon kung — aldrig går den här patiencen, vet
Absalon.–Mystiken ja, den drar folk lika mycket
som den plågar folk, och där gå de och dra på den,
fastän den för många är en lika besvärlig som obegriplig
barlast. — Jo, jo, om böcker och bokhyllor i gudshusen
kunde tala, nog skulle de ha att berätta, vet Absalon
— det skulle nog kunna bli historier af, om de kunde
berätta om allt hvad de hört framhviskas i ångerns
och botfärdighetens stunder, och det vore väl med
det — men nu ligga alla de där ångerns suckar och
ruelsens böner kvar i luften därinne som fredlösa
skuggor, — alla botfärdiga, bortglömda löften lägga sig
som en mara på ens bröst, och allt det där
bortglömda och kvarlämnade därinne kan sannerligen vara
nog att för alltid störa de dödas sömn.
— Ja> jag säger som jag tycker, som Absalon vet
— och jag vill nu inte alls tala om alla de världsliga
tankar, som man helt ogeneradt, hur gudelig man än
är — låter hålla orgier därinne inför de heliga tingen
— Nej — om jag någonsin kan sätta min fot i en
kyrka — nej, visserligen aldrig — Nå, se så, efter
åtta fruktlösa försök så går patiencen till sist —
beundra mitt tålamod, Absalon. —–
Det är så mörkt, att den gamla frun ej längre
ser kortens färg, och prästens svarta rock har alldeles
flutit ihop med rummets tunga skymning; som ett
linielöst töcken skymtas genom dörren till det andra
rummet unga frökens tunna, ljusa dräkt.
— Ängman får lof att komma in och tända,
säger den gamla frun och ringer.
Och kammarjungfrun kommer in och tänder ljusen
i kopparsköldarna öfver den gamla damens hufvud.
Absalon präst har i den allt djupare fallande
skymningen ej lyssnat så noga till den gamla fruns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
