- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1902. Tjugunionde årgången /
210

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vals och Bourrée. Novell af Maria Jouvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af den gamla fruns skelettliknande hufvud darra öfver
örongåttskudden, fann hon ingenting att svara på detta
sista uppsluppna yttrande, som så muntert och
otvunget klingade fram mellan den gamla damens lysande,
hvita tänder.

Det var öfver midnatt, och ett tungt lager af
kall snö föll öfver clematisrankorna och betäckte dem
alldeles, ett ständigt dropp — dropp — dropp —
gräfde sig plats ner i jorden under dragonstallets
plåttak, forsen skar i dämpadt hväsande hvita strimmor
öfver det svarta dammbordet, och det blåste i tö under
de vittrade brohvalfven öfver ån, hvari himlen
släpade sin svärta.

Vid midnatt tändes plötsligt ljus bakom den gula
rullgardinen i den gamla fruns rum, och ett oroligt
flackande ljussken syntes snart från fönstren i de ändra
rummen falla ut öfver clematisrankornas snötyngda
blad och balkongens hvitmenade bröstvärn.

Kammarjungfrun hade häftigt väckts af en
ihal-lande ringning frän den gamla fruns sängkammare.
Till hälften yrvaken for hon upp och skyndade dit
in och fann sin matmor sittande upprätt i sängen med
den mångarmade ljusstaken tänd på nattduksbordet
bredvid sig. Hela rummet badade i ljus.

— Sofver Ängman — hör Ängman ingenting —
hör inte Ängman hur man jämrar sig — den gamla
damen satt upprätt och stel som ett ljus och fäste de
bruna, skrämda ögonen vid kammarjungfruns ansikte.

— Jag vet inte — det var tur att jag hittade
staken, det var så mörkt — fortfor hon darrande —
det är bäst Ängman tittar in till unga fröken, kanske

— kanske hon inte mår väl — —

Kammarjungfrun hade hämtat sig, hon skakade
på hufvudet och tvingade den gamla frun att åter
lägga sig ned medan hon på hennes befallning skyn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1902/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free