Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Oktober 1900—oktober 1901. Af Emil Svensén. Med porträtt af A. E. Nordenskiöld - Adolf Nordenskiöld - Axel Frithiof Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seps underskattade med ett barns naivitet vidden af
de svårigheter, under hvilkas hopade massa han till
sist krossades, sedan han likväl hunnit uträtta ett
stordåd, som till alla tider skall varda knutet vid hans
namn. Så var äfven Nordenskiöld naiv som ett barn,
när han mätte de faror och svårigheter, som mötte
honom, och under hans vetenskapliga forskning förde
honom hans godtrogenhet ej sällan in på underliga
afvägar. Men också har det aldrig i världen varit de
tvifvelsjuke, som utfört stora ting, under det de med
ängslig omsorg afvägt skäl och motskäl och låtit
beslutsamhetens friska färg gå öfver i eftertankens kranka
blekhet.
Gamle Axel Frithiof Åkerberg (död den 13
juli, 68 år) hörde ej till dem, som det blef beskärdt
att uträtta stora ting här i världen. Därtill var hans
håg för mycket vänd från denna ändliga värld med
allt dess slagg och all dess brist. Han lefde i
idéernas soliga rymder, till dess han förlorade fotfästet på
verklighetens fasta grund. Men hvad han aldrig
förlorade, det var den sublima tron på det gudsrike på
fjorden, där all brist skall bättras, och det ännu
sublimare hoppet om en evighet, där anden skall
utveckla sig i en oändlig fullkomning.
Åkerbergs forskningsfält var den jämförande
religionsvetenskapens, där han med aldrig svikande
trohet ägnade hela sitt lif åt arbetet för sin ungdoms
ideal, utbredandet af renad tro och tanke bland
Sveriges folk. I den fria forskningens tjänst växlade han
månget ärligt hugg med dem, som i dess framgång
sågo otrons triumf och kyrkolärans undergång. Men
han blinkade ej heller för att bryta en lans med de
storordige fantaster, som sökte inbilla sig själfva och
världen, att vetenskapens framgångar gjort religionen
öfverflödig, och i striden mot dem kunde han visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
