Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytande sträckt sig djupt in i kommande tidsåldrar,
och hvars rykte skulle ställt det nittonde seklets mest
lysande namn på detta fält i skuggan. Nu hade han
endast sitt eget snilles bisarra ingifvelser att följa, och
han följde dem blindt, huru långt vägen än månde bära.
Med den grundligaste lärdom genomgick han hvad
de gamles skrifter hade att förtälja om underlandet
Atlantis, och med otroligt skarpsinne upptog han till
vederläggning en efter annan af de hypoteser, som
sökt lösa dess gåta, därvid med särskildt eftertryck
vändande sig mot den högeligen frestande
sammanställningen af Atlantis med den nya värld, som
Co-lumbus funnit. På uteslutningens väg hade han
sålunda med kraft och kläm gjort af med hela den långa
raden af de tankefoster, som kommit till för att draga
den gamla sagoön fram ur dess dunkel, och så stod
till sist intet annat åter för honom än det han kärast
ville, nämligen att det så länge förgäfves sökta
underlandet vore intet mer och intet mindre än hans eget
fädernesland. Med en rent af vidunderlig
kombinationsförmåga och en fantasi, som är i stånd att
förblända äfven den nyktraste kritik, får han allting att
passa ihop så som han helst vill. Skäl och bevis för,
att Atlantis är Skandinavien, dess konungastad Gamla
Uppsala, och sundet vid Herakles’ stoder Öresund,
hopa sig i hundradetal under hans hand, och de
inkast, som lärda män möjligen kunde hitta på, är han
alltid på det enklaste och lättaste vis färdig med.
Det är egentligen blott tre sådana inkast, som äro
honom till men, men äfven med dem kommer han lätt
till rätta. Det vin, som där skall ha funnits, är
naturligtvis mjöd, de elefanter, om hvilka de gamle tala,
förklarar han vara älgar, och med den stora
öfversväm-ning, i hvilken Atlantis fördränktes, för att sedan
aldrig mera uppstå, menas den väldiga folkvandring,
som därifrån skulle utgått och spridt sig öfver all värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
