Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck och hans Atlantica. Ett tvåhundraårigt nationellt minne. Af Emil Svensén. Med 5 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i deras väg. Han hade ju själf i sin egen lifstid
Upp-lefvat, huru denna kämpakraft fört Nordens härar med
seger till Alpernas och Karpaternas fot och gång efter
annan kommit den mäktige kejsaren af det heliga
romerska riket att darra på sin tron. De klassiska folken
hade ju ock i sagan om de rättrådiga och
lycksaligahvper-boreerna förvarat minnet af dessa yfverborna urnordiska
hjältar, och själfva namnet hyperboreer kunde ju mycket
enkelt förklaras såsom åe yfverborne, I dessa sagor om
ett hemlighetsfullt nordiskt urfolk kunde han sålunda
finna ett högeligen värdefullt stöd för sin Atlantisteori.
Till intet skulle det tjäna att ens ett ögonblick
försöka följa honom på de labyrintlika vägar, där han
med så mycken möda arbetade sig fram mot det mål,
som han aldrig ett ögonblick förlorade ur sikte. Den
som vågade det djärfva försöket skulle snart drunkna
bland den oerhörda mängd af material, som han från
alla håll hopsläpat till uppförande af den jättebyggnad,
som han med visshet hoppades skulle fast bestå genom
alla kommande tidsåldrar. Och detta material förstod
han att hämta från de mest olika och för en vanlig
mödosam forskning minst gifvande fält. Han sökte
det i »Sägen (muntlig berättelse, Traditio); Saga
(skrif-ven berättelse, (Historia); de Gåtor och Fabler, i hvilka
dessa bägge ofta framställas (Mythologia), och hvilka
ingalunda äro idelig lögn, såsom dock många
människor, ja ock ibland de lärde, falskeligen mena; vidare
Jordbeskrifning (Geographia), hvarvid vi böra framför
allt efterse de stora skäl, som uti Naturen själf äro
såsom oombytliga, — ty intet gäller, hvad vi vilja,
efter vår hjärna, uppdikta; alltså Naturkunskap och
dess vittnesbörd (Suffragia Natur ae)) därefter åldriga
Byggnader och lämningar efter dessa (Rudera);
slutligen, med gamla bokstäfver eller bilder ristade Stenar
och Grafhällar (Cippi), samt Ättehögar (Tumuli
sepul-crales integris familiisproprii).» Med den orubbligaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
