Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till de svarta rikena. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vara glanskt och hårdt, ty jag har burit min
möda med knot och det har härskat uppror i mitt
sinne. Men jag har tegat. Tack, du makt, som
hulpit mig att hålla tungan bunden! Jag har inte
förrådt att jag frös, jag har inte förrådt att jag
föraktade de ansikten jag mötte, de skrifter jag skref af.
Jag har inte gjort mitt öde fulare än det blifvit här
under den ständiga skuggan af de stor furorna.
De svarta rikena skall jag nå i lugn och fred.
Löfven på träden äro som kolade och stammarna
glänsa som blanka stenkoisytor. Men inget sotar och
min hvita fot sticker otäckt af mot det spetsiga, svarta
gräset. Inom mig frågas det, om jag vill lefva. Nej,
svarar jag, jag är trött på att lefva. Men åter hörs
det en röst i mitt hjärta: är det intet hos dig, som
du vill rädda, som du vill låta finnas kvar? Du vet
ju, att här i de svarta rikena finns det varelser, som
äga lif. De äro små och med stoftiga vingar och de
kallas sorgmantlar. Tänk efter! Är det verkligen allt
i ditt lif, som du vill plåna ut, allt från din ungdom,
allt som vardt till, allt som du skapade och allt som
gafs dig?
— Allt, svarar jag mig själf.
Men rösten fortsätter: Jag vet, att det finns,
som måste lefva, hos dig som hos alla.
Och då minnes jag, minnes de små krumpna
tallörterna inne i min själ, och säger: Ja, det är så,
allt det som dog, allt det som inte vardt till — det
må få lefva!
Jag ser några små fjärillika ting flyga ifrån mig.
Jag börjar se illa, men de tyckas mig så underliga;
kunna fjärilar vara lytta? Allt mer och mer går jag
in i de svarta rikenas liflösa jord. Jag försvinner
långsamt mot marken, jag mulnar till en mörk mull,
jag skall snart vara en liten jordkulle. Den skall
synas allt mindre och mindre, liksom jag känner mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
