Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - I. Uppväxtåren 1746—1761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kilarna borttagas, så att björken skulle återfå sitt förra
utseende och åter kunna sammanväxa. I samma mån
som trädets sår läktes, i samma mån skulle också
barnets sjukdom botas. »Mina enfaldiga och välmenta
föräldrar följde detta råd, som dock så när kostat
mitt klena och svaga lif. Öppningen var nämligen
gjord i trångaste laget och kilarna oförsiktigt indrifna,
hvarigenom hände sig, att, då jag för tredje gången
skulle tagas igenom, kilarna med våldsam fart sprungo
ur den öppnade stammen, som nu tillslöts och gjorde att
min genomgång blef trång. En händelse, där man kan se
Guds goda beskydd och varning i människors dåraktiga
gärningar.» Så lyder Hörbergs egen anteckning härom.
Som föräldrarnes villkor voro mycket svaga —
fadern var soldat — måste gossen redan vid nio års
ålder lämna hemmet, för att i ett lika fattigt hem se
till tvenne små barn» Icke blef förtjänsten härför just
så stor, men nioåringen måste vara glad, om han
blott kunde förtjäna födan. »Lönen för sommarens
arbete bestod nämligen utom maten i ett par vantar och
ett gammalt skrälle till fiol.» Dock, så dålig fiolen med
sina tagelsträngar än var, hindrade detta ej, att unge Per
på densamma gjorde goda framsteg, och detta
ringaktade »skrälle till fiol» blef för honom i en framtid
en gåfva af värde, en gåfva, som ej allenast blef honom
en god hjälp i mången tryckande nöd i hans ungdom,
utan ock en källa till vederkvickelse och njutning i
hans mannaålder och på hans ålderdom.
Följande åren 1756 och 1757 fortsatte han under
somrarna med tjänst hos andra, nu dock ej som
barnpiga, utan som vallhjon. Men enär året 1758
hungersnöd härskade i landet och ingen vallhjonstjänst kunde
erhållas, hade gossen ingen annan utväg, än att med
äldsta systern Johanna begifva sig ut i bygden för
att bedja om allmosor. Därunder voro de bägge
tiggande barnen dock lyckligare än många andra i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
