Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - III. Som yrkesmålare på småländska landsbygden (1768—1783)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller blef jag af svärföräldrarne bedragen på
hemgiften. Jag bekom, Gudi lof, hvad jag önskade och
begärde — deras dotter till hustru — en hustru,
som jag lefvat med nöjd och lycklig». Hemmet,
som han grundade, var således fattigt, ja så fattigt,
att där ofta saknades en del af de nödvändigaste
husgeråd. Så måste de nygifta mången gång från
grannarna låna än en vedyxa, än en kokgryta.
Fattigdomen kunde dock ej störa det invärtes nöjet,
som de ägde, ty hoppet om ett bättre gjorde det
närvarande nöjsamt, hvarjämte fliten och
förnöjsamheten här, som öfverallt, kommo de unga till hjälp.
Hörberg var nämligen utom målare äfven verksam
som finsnickare, vagnmakare och träskomakare, allt
saker, som gjorde, att de unga tu snart nog kunde
köpa sig både kokgryta och vedyxa.
Här arbetade han nu som yrkesmålare i hela
femton år (1768 — 83). Att så där under
ungdomstiden vara sin egen herre, att därunder kunna
bestämma öfver sig själf, det är ofta en stor och
oskattbar lycka, och helt säkert har detta skede af hans lif
ej varit utan stor vikt och betydelse just för hans
utveckling i konstnärligt hänseende, i det han på
tider, då han varit ledig från yrket, kunnat odeladt
ägna sig åt sina konststräfvanden. Skulle nämligen
Hörberg under dessa ungdomens år varit tvungen att
arbeta i yrkets värsta släp och enformighet, och skulle
han ej för yrkets kraf haft tid att ägna sig åt sina
försök som amatör, då skulle nog hans utveckling i
konstnärligt hänseende hämmats, ja kanske förkväfts.
Som hans verksamhet nu var ställd, fanns ju dock en
möjlighet att konstnärsgnistan ej alldeles skulle slockna.
Och därtill var det väl också en lycka, att han
ständigt fick lefva landtmannens enkla lif, att han fick
tillväxa och utveckla sig under ständig gemenskap med
naturen. Hade han i stället varit i lära hos en yrkes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
