Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - IV. Hans Stockholmsresor och utbildning till konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle helt säkert aldrig blifvit sådan, den blef.
Härigenom tvangs han nämligen att lyssna till ett
anbud, som just i dessa dagar gjordes honom.
Det var nämligen så, att en kyrkoherde Nyrén från
Kuddby å Vikbolandet inbjöd honom att komma till
Kuddby för att mot nöjaktig betalning och fri resa
afmåla den gustavianska konungafamiljens porträtter.
Hörberg, som ej hade något säkrare arbete att
tillgå, ansåg därför att ett försök borde göras. »Hvem
vet, kanske jag hos honom förtjänar så mycket som
fordras till höstutlagorna, och hvad jag förtjänar öfver,
skall jag använda till en Stockholmsresa, att där
åtminstone få se något af Ehrenstrahls arbeten samt
något i målare-akademien.»
I medlet af juli 1783 bröt han därför upp och
framkom efter fem dagars vandring till Kuddby
prästgård, där han träffade den Msecenas, på hvilken han
byggt så stora förhoppningar. Men huru mycket hade
han ej här missräknat sig! Prosten Nyrén förklarade
nämligen, att han ändrat tankar, och därför ej hade
något arbete åt honom. Grusade med ens voro nu
den stackars målarens förhoppningar, och han var nu
försatt i det svåraste bryderi. Försvunna voro nu
utsikterna till utlagornas betalande, försvunna
drömmarna att komma till hufvudstaden. Den afbrutna
vandringen måste dock fortsättas: men hvart?
Man skulle väl ha trott, att missräkningarna här
vid Kuddby skulle så nedslagit den stackars målarens
mod, att han recta via begifvit sig hem, att åtminstone
den svaga reskassan 4 daler skulle talat så starkt för
hemfärden, att planerna på konststudier i hufvudstaden
måst alldeles uppgifvas. Men så var ej förhållandet.
Modet hade han ej förlorat, ej heller sitt varma
konstintresse. Sägande till sig själf: »Sker det icke nu i dag
vid halfva vägen ditupp, så sker det aldrig», vände
han sina steg mot hufvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
