Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - V. Flyttningen från hemmet i Småland till det nya hemmet i Finspångstrakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför Jesus till vänster synes en mängd män,
dels stående, dels sittande, som lyssna till hans tal.
Det är eget att studera de olika ansiktsuttrycken
härvidlag, då konstnären alldeles tydligt velat uttrycka,
hur olika talet varder mottaget. Några visa en den
mest spända uppmärksamhet; med halföppen mun
och stirrande ögon synas de sluka hvarje ord,
glömmande allt omkring sig. Andra se tviflande ut. Andra
luta sig mot hvarann och göra med rynkade pannor
vissa anmärkningar, då däremot andra visa en lugn
och stilla glädje. Till höger bakom Kristus synes
ett draperi mellan pelarna. Det är afdelningen för
kvinnorna, synliga längst fram, där draperiet är
från-draget. Öfver det hela hvälfver sig ett aflångt hvalf
(tunnhvalf), uppburet af pelare och längst bort genom
de öppnade tempelportarna skönjes i fjärran ett tempel.
Perspektivet är effektfullt och taflan, i synnerhet på
något afstånd, mycket anslående.
Detta år (1792) inköpte han x/4 hemman Falla i
Hällestads socken, så att han nu ägde tvenne gårdar.
Det visar ju glädjande nog, att hans ekonomi börjar
komma på goda fötter, något som han också erkänner,
då han efter handelns afslutande säger: »Det är litet
för en rik lyckans gunstling, men för mig af
betydenhet».
Hörberg hade under vistelsen vid akademien
knutit en varm vänskapsförbindelse med konduktören
vid konstakademien F. S. Silfverstolpe, öfverintendent
och praeses i konstakademien år 1813—36, död 1851.
Denne, som med några kamrater var ute på en
fotvandring, kommer nu (1794) på besök till Ohlstorp,
för att träffa ungdomsvännen. Silfverstolpe gläder sig
att återfinna sin vän i sin fulla konstutöfning och kan
ej nog prisa hans talang och begåfning. Hvad hustrun
beträffar, berömmer han hennes fria och glada lynne.
»Hon förenar med godt förstånd driftighet, omtanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
