Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hörbergs lefnadshistoria och konstnärspersonlighet. Af Vilh. Bergsten. Med 24 illustrationer - VIII. De sista åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag göra något för honom?» »Ja, han ber om en
pension och har bedt mig framföra denna hans
underdåniga önskan. Han anhåller om ett understöd på
50 rdr.» Med sin vanliga älskvärdhet svarar
kronprinsen: »Det är för litet! Jag tredubblar summan.»
Hörberg hugnades sålunda med en pension ur prinsens
handkassa om 150 rdr. Förnöjd säger Hörberg vid
underrättelsen härom: »Det är ett betydligt understöd
för mig och min gamla hustru, och härmed kan jag
till mina barn betala maten».
Dagen efter, sedan han fått löfte om pensionen,
presenterades Hörberg för kronprinsen. Pekande på
en af de af Hörberg målade taflorna klappade prinsen
honom på axeln och förnöj dt nickande utropade han
på svenska: »Vackert, mycket vackert!»
På de sista åren led Hörberg af djupt svårmod.
En anledning till detta var nog att söka i hans
om-gifnings oförmåga att uppskatta hans värde, ja i dess
ofta mot honom visade kallsinnighet och ovänlighet,
som nu i synnerhet framträdde, då han på sin
ålderdom så litet kunde bidraga till husets och familjens
underhåll.
Det var ej nog att hustrun, som han ofta yttrade,
»ej förstod sig på det idealiska», men hon hade
också förändrat sig och var på senare tid ej densamma
som förr. Hon hade blifvit slarfvig i hushållet, mycket
egensinnig och trätgirig samt, hvem skulle väl tro
något dylikt, på gamla dagar plågsamt svartsjuk.
Den som kände Hörberg under senare år, så
säger en samtida, erinrar sig nog, huru han vid åsynen
af vackra fruntimmer tycktes åter blifva en yngling,
och att den tillgifvenhet, han betygade dem, ofta
yttrade sig med stor naivitet. Man kunde ej vara mera
älskvärd än denne gubbe, när någon förstod att sätta
honom i godt lynne, något som i synnerhet för unga
vackra fruntimmer lyckades förträffligt. Hustrun, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
