Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afze. En studentbild från 1840-talet. Af Birger Schöldström. Med ett porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den i en vmterdrifva i närheten af Alingsås födda
ziguenarflickan, som upptagits af ett fattigt prästfolk:
Jag är en purpurdroppe och fallen midt i snön;
min moder ägde faste ej i norden. ––
Till julen 1863 utgaf han sin sista diktsamling:
»Ur herbariet», hvilken dock mest bestod af omtryck
af äldre sånger.
Till den gamle vännen och landsmannen Johan
Gabriel Carlén, hvilken haft bestyr med utgifvandet
från stockholmsförlag af denna diktsamling, skref
därunder Afze flere bref, alla genomandade af bitterhet
och en hjärtgripande mjältsjuka. Men huru mörk han
än i dessa bref skildrade sin lefnadsställning, huru
han än fann sig bedragen på forna förhoppningar,
välsignade han dock en ljuspunkt för egen enskild
del: sitt senaste äktenskap. Så säger han i ett af
brefven: »Jag är lycklig ändå i mitt fattiga hem, med
mitt flärdlösa, innerliga, djupt naturligt intelligenta
hustrubarn och min Yngve», hvarefter han omedelbart
tillägger: »Min barnabön har jag i lifvets strid aldrig
glömt, fast stundom med blygsel gömt. Nu, gud-
skelof, sitter han hos mig hvar eviga kväll.–
Jag har menat ärligt och väl».
Men den svartalf, som bitit sig fast vid hans
sinne, sög slutligen ut modet och bräckte kraften.
På ett underbart sätt fredad för de tyska kulorna i
striderna, hade Afze långt efteråt till hands en
frikula, som han den I4:e januari 1865 riktade mot
eget hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
