Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky. Af N. P. Ödman. Några minnesord af en ungdomsvän. Med porträtt från skaldens sista lefnadsår (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft sin tid, var det Runeberg som blef den store
banbrytaren för realismen, den ideala nämligen; och
hvem är det som, i stort sedt, har tagit upp manteln
efter honom, om icke Carl Snoilsky?
Och i detta sammanhang ännu några ord, de
sista. Det nordiska allvarsdraget, som hos Runeberg
röjer sig äfven däri, att ej heller det rent religiösa
området varit främmande för honom — hvarom många
af hans sånger och framför allt hans psalmer vittna,
— detta nordiska allvarsdrag med dess religiösa
innebörd återfinnes äfven i viss mån hos Snoilsky,
ehuru där blott i några spridda strålar, så att säga,
i de mest högstämda af hans sånger. Den högt
upp-burne talare, som i Jakobs kyrka vigde hans stoft till
den sista hvilan hade samlat några af dessa strålar
till ett helt ljusknippe från skilda håll i hans dikter,
såsom från »Savonarola», »Trappisten», »I San
Lo-renzo» m. fl. För egen del skulle jag här äfven vilja
påminna om hans sköna ungdomsdikt »Sommarregn».
Andra beundrare af hans skaldskap må om detta
säga hvad de vilja, jag gläder mig af hjärtat att äfven
sådana strängar, djupare liggande än andra, funnos
på hans lyra.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
