Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En episod efter Geijers »affall». Af Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla episod, som denna uppsats vill förtälja,
belyser saken rätt lefvande.
Geijers recension af de Atterbomska dikterna
hade slutat med en vacker »handtryckning» till
vännen, skulle än deras »vägar från hvarandra vika».
»Ty mig — har stugan blifvit för trång». Han
upptager sina egna ord ur sin allbekanta dikt Vikingen,
för hvilken, som vi veta, stugan blef för trång »vid
femton års ålder».
Dessa ord åsyftade naturligtvis bär Geijers
ändrade ställning till de gamla fosforisternas, den
numera s. k. »historiska skolans» åsikter i dagens
spörsmål. På dem — och äfven på den personliga
ut-målningen — svarade Atterbom i en replik, som han
införde i ett bihang till Svenska Litteraturföreningens
tidning, med följande vackra teckning:
»Det är icke första gången, som denne författare
hänförts af en ögonblicklig stämning att öfverskrida det mål, som
han vid begynnelsen hade i sikte. Han är dessutom van att,
i medvetandet af sitt hjärtelag och sitt uppsåt, anse mycket
sig tillständigt, som ej får så noga tagas efter bokstafven.
Jag besvarar därför hans handtryckning med oförminskad
värma. Äfven mig har »stugan blifvit för trång»; i den
mening, att äfven mig lockar den fria luften, den vida, klara
himmelen. Men då hans bana är riktad åt hafvets ökenrymder,
att där förlusta sig med stormvågor, med vikingsbragder och
strandmåsars skri, för min åt den gröna skogen, bland
blommor och lärksång — —. Vill han understundom, trött af sina
härnader, besöka mig där i min eremithydda: så må han vara
viss, att alltid mötas af ett lika oskrymtadt välkommen, som
i vår gemensamma ungdoms oförgätna dagar».
På denna förklaring svarade Geijer helt kort:
den vore »ägnad att förstås af ädla sinnen».
Men uttrycket, att »stugan» blifvit Geijer för
trång, som nog mycket upprepades och
kommenterades, satt till följd däraf kvar i Atterboms själ.
De följande åren, oppositionens häftigaste tid,
fortsatte söndringen mellan Geijer och hans kolleger, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
