Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Ett stycke af en monografi. Af Ruben G:son Berg (med porträtt af Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Beilings saga står ensam inom Selma Lagerlöfs
alstring därigenom, att där behärskade ämnet henne,
sedan har det varit tvärtom. Själf har hon förklarat,
att sagan fick vänta för länge på att bli berättad.
Tvärtemot tror jag, att just detta långvariga drömmeri
öfver berättelserna har gifvit dem denna samlade styrka,
denna klara glans öfver alla färger, och att det var
all hennes ungdoms hämmade, sparade och bundna
lifsglädje och lifstörst, som tog sig uttryck i de
dityrambiska rader, hvarmed patron Julius hälsar
Värmland och där Selma Lagerlöfs egen uppfattning talar
oförbehållsamt.
Att somlig kritik inte kunde smälta boken och
att en känd akademisk kritiker förklarade: »att som
motto för det hela hade kunnat tjäna ... en liten
underfull praktblommä: Stackars den, som är dum.
Det är synd om honom, hvar han är. Och mest
synd är det om den, som är dum och bor i
Värmland», det är ju inte förvånande, äfven om det vittnar
om en sällsynt brist på litterärt förstånd. Mera
öfver-raskande synes mig, att äfven kritik, som borde
kunnat se djupare, ihållande förklarat, att boken är »tafatt»
komponerad. Den förebråelsen har upprepats så ofta,
att författarinnan själf tycks ha blifvit öfvertygad om
dess sanning.
Jag kan inte annat än finna, att kompositionen
är en af arbetets starkaste sidor. Endast man inte
fordrar den vanliga romantekniken där. Gösta
Ber-lings saga är nämligen ingen roman i vanlig mening.
Den är ett folkepos. I svensk litteratur har den två
föregångare: Fredmans Epistlar och Fänrik Ståls Sägner,
båda skrifna i versform. Som prosafolkepos är det
vårt första, och Heidenstams »Karolinerna» är dess
närmaste efterföljare.
Ty Gösta Berling själf är inte så mycket för mer
än de andra kavaljererna som man fordrat att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
