Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Ett stycke af en monografi. Af Ruben G:son Berg (med porträtt af Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regim är att icke göra något klokt eller nyttigt eller
käringaktigt, de inviga sig och bruken och året åt
nöjet. Därför är deras regemente ännu sämre än
majorskans. Ty för dem finns inget ansvar för
hvad de göra eller hvad som blir af deras land.
De ha till uppgift: att hålla glädjen vid makt i
Värmland. De apostroferas med orden: »I ären
de som sätta fart i stråkarna, hålla dansen i gång,
låta sång och spel klinga genom landet. I
för-stån att hålla era hjärtan från guldet, era händer från
arbetet. Om I ej funnens, då skulle dansen dö,
sommaren dö, rosorna dö, kortspelet dö, sången dö, och
i hela detta välsignade land skulle ingenting annat
finnas än järn och brukspatroner». Och hvad skedde
under deras regemente? »På deras tid skummade
starkt, beskt öl utför Björksjöfallets breda
gråstens-trappa, och Löfvens långa sjö var ej fylld med vatten,
utan med brännvin. På deras tid lades intet
tackjärn i ässjan, men smederna stodo i skjorta och
trätofflor framför härdarna och vände ofantliga stekar
på långa spett, medan smedpojkarna på långa tänger
höllo späckade kapuner öfver glöden. I de dagarna
gick dansen öfver bruksbackarna. Då sof man på
hyfvelbänken och spelade kort på smedjestädet. I de
dagarna smiddes intet järn».
I fristående små historier skildras nu detta
nöjes-lif, som räckte från juldagen och in på hösten.
Proportionerna växa, och hvad som varit en herrgårds öde
blir hela landets. Alla förvildas, alla släppa ansvaret
och arbetet, nöjet blir till last. Naturen tycks stå i
ett hemlighetsfullt förbund med det onda, som rasar
utan hämsko i människornas sinnen. »Då ofrid och
hat uppfylla jorden, måste ock de döda tingen
mycket lida. Då blir vågen vild och roflysten som en
röfvare, då blir åkern karg som en girig.» Vid
midsommar står ondskans välde som mäktigast, då åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
