Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Ett stycke af en monografi. Af Ruben G:son Berg (med porträtt af Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det heter om Ingmarssönerna, att de inte ge sig
förrän de äro förlikta med Gud. I detta symboliska
uttryck finner man nämnd en egendomlighet för de
gestalter Selma Lagerlöf skildrar. Det är en sträfvan
efter samvetsfrid, som är drifkraften i nästan alla deras
gärningar. Alla de strider, i hvilka de inblandas, alla
de konflikter, hvari de våndas, alla föras tillbaka till
samma utgångspunkt. Selma Lagerlöf försmår all
fysiologi, all psykologi, alla termer, hon vågar stiga tillbaks
till de nöttaste och omodärnaste af alla slags ord: de
moraliska, de värdesättande för att ange
beskaffenheten af det inre arbete, som utgör föremålet för
hennes skildring. Man finner den muntraste förtröstan
och på samma gång det allvarligaste erkännande af
att det onda är så ondt, farorna och frestelserna så
stora. När man läst en af hennes böcker, har man
den öfvertygelsen, att i denna diktade värld, hvars
människor icke äro omöjliga eller otroliga, om också
sällsynta, är rättfärdigheten den axel, kring hvilken
allt vänder sig. Lifvet blir icke så enkelt ändå, ty,
som det heter i Gösta Berlings saga: »Ni flyga
dristigt, ni vilda fåglar, men vår Herre känner det nät,
som fångar er. — Han är en stor och underlig Gud.»
Afgörandets svåra stund lättas icke för dem. Skarpa
och oförmedlade stå motsatserna mot hvarann. När
man skall bita i det sura äpplet, lagar alltid Selma
Lagerlöf att det blir så surt som möjligt. Då
Ingmar köper fädernegården eller då Bo gör sig af med
pengarna i sitt bälte, öfvervinna de sig själfva i den
tyngsta pröfning. Det visar sig sedan, att ingen af
dem behöft göra det tunga offret. Det är fullt af
sådana scener i dessa arbeten, och man ser af dem,
att Selma Lagerlöf besinnat, att dylika naturer kräfva
för sin utveckling denna frestelsens nöd och
själf-öfvervinnelsens seger.
Och så äro de fantasimänniskor allesammans. Bo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
