Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Ischia. Af Astrid Ahnfelt (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cellerna vittna om den spartanska enkelhet där varit
rådande.
Ute på gården är byggd en vacker brunn, och
den gamle berättar mig, att vintertiden fryser vattnet
ofta i densamma.
— Ja, skulle inte de goda öborna tänka på mig
med mat och dryck . . . säger han leende. — Ofta
om morgonen finner jag utanför min dörr en liten
korg med lifsförnödenheter. Och under alla de år,
jag vistats häruppe, har jag aldrig blifvit glömd.
När vi återigen komma ut från klostret, kommer
kusken emot den gamle, sägande: — Låt signorinan
för all del komma upp till Belvederen! En så vacker
utsikt bör hon icke gå miste om.
— Blott det inte är för vågsamt? får han till
svar. — Vägen är ytterst svår att gå, och så går man
hela tiden utmed en stupande afgrund. Det ger lätt
svindel.
— Om hon har haft mod att ensam komma till
Ischia, fattas det henne nog heller inte mod att gå upp
till toppen af berget, svarar kusken helt tvärsäkert.
Ett dylikt påstående förbjuder mig naturligtvis
min stolthet att kullkasta, och snart äro vi i färd med
att klättra uppför den kägelformiga kratermynningen.
Den gamle går före, då och då räckande mig
handen till stöd, då de små inskärningarna i klippan
icke alltid äro tillräckliga stödjepunkter för en vid
denna väg ovan fot. Men snart äro vi uppe och
taga plats på den knappt en meter breda klippkant,
som skjuter ut öfver kratermynningen. Djupt ned
under oss ligga de hvita byarna, de grönskande
vingårdarna. Framför oss utbreder sig det solbelysta,
blånande Medelhafvet. Längst bort vid synranden
afteckna sig Vesuvius’ harmoniska linier. Det är så
vackert, att jag måste gnugga mig i ögonen för att
öfvertyga mig om, att icke allt är en synvilla.
Nornafi 1904. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
