- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
138

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Examen. En Uppsalabild af Mari Mihi (med 3 illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu hade kandidaten tenterat sitt sista ämne.

Då han marscherade upp till professorn, hade
allt hvad han läst förefallit honom som ett enda grått,
oformligt och ofantligt kaos, påminnande om
gatu-bullret i en storstad, där alla skilda ljud och läten
blandas till en enda enhetlig trafikorkester, där det är
ogörligt att uttaga de skilda stämmorna. Men han visste,
att det alltid måste kännas så omedelbart före profvet.

Och se, vid första frågan frigjordes genast en del
af allt detta sammangjutna, inslingrade och hopstafvade,
frigjordes och framstod klart och skarpt som Caesars
bild på ett latinskt mynt.

Så följde fråga på fråga. Kandidaten glömde
nästan, att han »satt på heta sten», blef intresserad,
och frågade till och med själf ibland. Akten
öfver-gick från ett förhör till en utläggning af ledande
juridiska principer och härifrån till ett vänskapligt samtal.

»Har kandidaten plats hos domhafvande?»

Jo, det hade han visst.

»Och det blir väl tråkigt att lämna Uppsala?^

»Förfärligt.»

Professorn reste sig, nickade och tryckte hans
hand med ett hjärtligt skimmer i de stålblanka,
genomträngande ögonen.

»Så lycka då till därute i lifvet.»

Kandidaten hade varit spänstig och vaken som
aldrig förr, då han gick upp i tentamen. Men nu, då
han steg för steg begaf sig trappan utföre, redan nu
kom reaktionen, den stora tröttheten efter månaders
oafbrutna spänning. Han föll ihop och blef gammal.

Med slappa, osäkra steg strök han Ågatan fram
till Wicksells tryckeri, skakade hand med Moppe och
beställde bjudningskort till examensfesten samt
visitkort med den nya titeln de skulle gifva honom dagen
därpå. Ty morgondagen var ju examensdagen,
doms-dagen, hans studentlifs yttersta dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free