Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en passionerad snusare, att han med ej mindré
passion läste hedningen Vergilius och halfhedningen
Dante, att han skref profan vers, låt vara på latin,
och att han kunde tillåta sig ett vanligt
mänskligt skämt. En kardinal, som i sin ungdom fört ett
synnerligen oasketiskt lefnadssätt, men sedan blifvit
präst och sträng sedegranskare, blef en gång bjuden på
en pris snus af påfven. »Nej tack, denna last har
jag icke», svarade han af böjande. — »Jaså, det är
kanske den enda last, ni ej pröfvat på», svarade den
slagfärdige påfven.
Kardinal Pecci hade namn om sig att vara svag
till hälsan, och det ansågs, att den sjuklige 68-åringens
val var att anse som ett interim och en kompromiss
mellan de partier, hvilka sletos om tiaran. Men alla
dylika beräkningar kom Leo XIII på skam; i
påfvar-nes långa rad har han endast tre föregångare, som
regerat längre. Och märkvärdigt nog: den vacklande
hälsan hos kardinalen var förbytt i en järnhälsa hos
påfven. Man erinrar sig härvid den bekanta anekdoten
om Sixtus V, som före sitt val gick lutad och krokig, men
efteråt höll sig rakare i ryggen än de fleste. »När
man går och söker efter himmelrikets nycklar, så måste
man gå lutad», sade han, »men när man funnit dem,
kan man ju räta på sig igen.»
Leo XIII hade efter sin företrädare ärft två
kinkiga kyrkopolitiska uppgifter: konflikten med det
nya italienska kungariket och den föga mindre akuta
konflikten med det unga tyska kejsardömet. Den
förstnämnda svårigheten var akut men blef under Leos
tid kronisk. I formen humanare och smidigare
iakttog den nye diplomatpåfven dock alldeles samma
in-transigenta non-possumus-ståndpunkt som den gamle
bannslungaren, martyren och helgonet Pius IX.
Intressantare att iakttaga är hans fina politiska
schackspel med Bismarck, som han till sist gjorde matt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
