Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drog helt enkelt in statens anslag till de katolska
prästerna, så vidt de icke skriftligen förbundo sig till
lydnad mot statens lagar. En del munkordnar och
katolska föreningar upplöstes. Kyrkornas förmögenhet
fråntogs kyrkan, ärkebiskoparne Ledochowski (Posen),
Melchers (Köln) med flera prelater aSsattes. Hårdt
sättes hänsynslöst mot hårdt.
Men 1874 års allmänna val tillförde centern nya
förstärkningar, så att partiet växte från 58 till 92;
vid nästa val växte det till fullt 100 och vid därpå
följande val till 106. Det var tydligt, att Bismarck icke
hade flertalet väljare bakom sig. Den antikatolske
rikskanslären blef t. o. m. föremål för attentat af en
fanatisk katolik.
Leo XIII:s diplomati begagnade sig nu klokt af
den sydtyska folkstämningen, och Bismarck fick
verkligen gå till Canossa. Bismarck utsåg t. o. m. påfven till
skiljedomare i Karolinfrågan, och han bekvämade sig att
borttaga »kulturexamen», mot det klena vederlaget, att
påfven erkände anmälningsplikten vid utnämningar, dock
först sedan kyrkolagen blifvit reviderad i katolskvänlig
anda. En del undervisande ordnar blefvo åter tillåtna.
Emellertid är katolska kyrkans seger i denna
strid med staten icke uteslutande att tillskrifva påfvens
diplomatiska konst: det var framför allt Tysklands
eget katolska parti som hade skött sig taktiskt väl och
förstått att mot den myndige junkern frambesvärja de
många sins emellan högst heterogena
oppositionskraf-terna. Katolska kyrkan hade den lyckliga situationen
att kunna åberopa frihetens princip och att
proklamera den icke blott ultramontana utan ultramodärna
grundsatsen om skilsmässa mellan kyrka och stat.
Helst ville kyrkomakten naturligtvis härska öfver
statsmakten, men urståndsatt därtill och hellre än att finna
sig i motsatsen, att behärskas af staten, föredrog den,
fullt följdriktigt, upplösandet af banden mellan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
