Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller läste. Den ädle Gregoriusriddarens första åtgärd
var att raka hans helighet. Ingen af nittonde seklets
påfvar har låtit skägget växa, medan däremot detta var
gängse bruk i rococons tidebvarf. Det påstås, att Pius
den niondes kammartjänare delade ut souvenirer af
det bortrakade skägget. Vi lefva lyckligtvis redan i ett
mindre barnsligt tidehvarf och »påfvens skägg» synes
oss nu med skäl vara ett ovärdigt föremål redan att
tala om, så mycket mer att göra till relik.
Kl. 8 f. m. anlände kardinal Rampolla, den
världsbekante statssekreteraren, som under en timme eller
ett par hade en regeringsaudiens. Därefter företogs
en promenad i trädgården. Så följde andra audienser.
Ceremonielet för audienserna bibehölls af Leo sådant
det af ålder var brukligt: en trefaldig bugning vid
dörren, så en bugning midt i rummet, slutligen
knäfall och toffelkyssning. Men Leo XIII var åtminstone
så pass modärn, att han afskaffade detta ceremoniel
för protestanter och föréskref, att de skulle hälsa på
samma sätt som de hälsade sin egen statschef. Påfven
plägade alltid sitta vid audiensen, den besökande stod,
för såvidt ej påfven på grund af särskilda
omständigheter, ålder eller synnerligen hög rang eller dylikt inbjöd
honom att sitta. Audiensen fortgick så, till dess påfven
sade farväl. Därpå aflägsnade sig den besökande
baklänges, för att ej vända ryggen åt Kristi ståthållare.
Kl. 2 spisade han middag, bestående af någon
soppa och vanligen ett par ägg, sällan kött. Härvid
var han alltid ensam. Bjöd han in någon, så satt
han och höll honom sällskap vid bordet, men utan
att själf deltaga i måltiden. Det anses icke comme
il faut att någon ser hur påfven förrättar så
mänskliga sysslor som att äta. Han skall framstå för
världen som en halfgud, höjd öfver de jordiska
behof-ven. Äktenskapet är han ju, liksom andra clerici
ålagd att försaka. Det såg ut som han skulle ansett det
Nornan 1904. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
