Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är nedrigt! Alla order och underrättelser
gifna så sent och så oförmodadt, att ingen känner sitt
öde förrän det är för sent att förekomma det! Men
en man tål inte sådant!
Hvad är då att göra? Blott jag kunde veta, huru
allt tillgått! Jag måste gå till Aminoff och fråga,
huru — — och om han tänker lyda order — —»
När Blom trädde in hos sin närmaste förman,
befälhafvaren på Långörns fäste, kaptenen B. J.
Ami-noff, voro redan ett par andra där tillstädes. Men
samma bestörtning och samma villrådighet stod att
läsas i allas ansikten.
»Hur har han kunnat — — »
»Ja, säg det–»
»Men det är ju rent förräderi!»’
»Så ser det åtminstone ut. Men om det blott
vore ett knep att uppehålla fienden, tills hjälp vid öppet
vatten hunnit anlända», vågade Blom ett försök till
försvar.
»Omöjligt! Inte lämnar man en stor del af
fästningen åt fienderna, om man tänker rädda densamma.
Och denna brådska sedan! Inte är det öppet vatten
denna vinter i början af maj.»
»Men kanske han ej fick längre frist af
fienden — —»
»Nå, då bör man inte gå in på någon
öfverens-kommelse alls», menade den unge, raske löjtnant
Sahl-berg. »Hvarför skulle han alls börja underhandla!»
»Ja, så är ock min verkliga mening», medgaf
Blom. »Hellre begrafvas under fästningens ruiner än
gifva sig — — och därtill så här nesligt!»
»Och vi, som på denna holme just fått våra
för-skansningar förstärkta, de nya kanonerna uppsatta och
de demonterade åter reparerade», tilläde Sahlberg,
som var artillerist.
»Ammunition felades oss ej heller», tilläde Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
