Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fångar? Hvart?»
»Hm! Österut går det, så mycket är säkert.
Men ät nu bara — —»
Och Blom blef åter ensam med sina tankar.
III.
Långsamt tågade fångtransporten från Åbo mot
öster. Fångarna voro fastbundna vid hvarandra två
och två och hade vaksamma kosacker omkring sig.
I regeln fingo de färdas till fots. Någon gång, när
tröttheten hos en och annan tog alltför mycket
öfver-hand, tillätos de att sätta sig upp på någon uppbådad
bondes transportkärra.
Kapten Blom var äfven fastbunden än vid den
ena, än vid den andra af sina olyckskamrater. De
flesta voro krigare, som blifvit tillfångatagna i det inre
landet. Och alla hade samma dystra öde framför
sig: att föras djupt in i det stora okända landet i
öster med främmande språk, främmande seder,
främmande lagar, och ingen hade ringaste aning om huru
de där skulle kunna lifnära sig.
Den enda omväxlingen var att samtala med de
skiftande forbönderna och med inbyggarne där man
rastade. Ju närmare man kom till Helsingfors, desto
allmännare blefvo underrättelserna om att Sveaborg
redan gifvit sig. Snart kunde man vänta sig få träffa
på soldater, som varit med om olyckan och nu
hem-förlofvats. Blom visste, att dessa i allmänhet voro
hemma från de inre delarna af landet, hvarför han ej
trodde sig få säkra underrättelser förrän alldeles nära
Helsingfors.
Men på ett rasteställe i Kyrkslätt — man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
