Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan. Olyckskamraten, vid hvilken han var
fastbun-den, drog den motsträfvige efter sig in i ledet.
Men signalen till aftåg dröjde en stund. En af
forbönderna hade passat på och rymt till den
närbelägna skogen, lämnande sin häst i sticket. Däraf
skrik och dröjsmål.
Begagnande sig af tillfället, närmade sig Antti
långsamt truppen, och med mössan i handen började
han bedja om någon öfverblifven brödkant.
»Du här?»
>:>Ja> jag har gått att söka upp kapten och nu
skall kapten till — —»
»Jag blef fasttagen, just när jag hoppades slippa
öfver till Sverige.»
»Naa, si gubben där, padjom (hit)!» Två
kosacker närmade sig Antti med utsträckta armar.
»Njet, njet, haraschoo (nej, nej, bra)! Gubben
kunna keera hesta — —» Och utan vidare prut
purrades Antti till körsven i den förrymde bondens
ställe. Här hjälpte ej att streta emot, och Antti
gjorde det ju också blott för syns skull.
»Marsch!» ljöd ropet till affärd, och den långa
raden satte sig allmänt i rörelse.
Blom sökte närma sig den sista foran, och då
detta skedde småningom, lade ingen vikt därvid. Han
visste, att den kamrat, vid hvilken han var fastbunden,
stod att lita på, och snart var ett halfhögt samtal i
gång. Det gällde i första rummet kaptenens öde och
så Sveaborg.
»Men var där då ingen, som sade sanningen rent
ut åt den olycklige amiralen?» frågade Blom.
»Nog skall kapten Durjet — huru de må kalla
honom, den duktige kaptenen med det främmande
namnet — nog skall han ha sagt rent ut äfven hos
amiralen, men denne skall alltjämt gått på med att
Nornan IQ04.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
